Lisa

Jag skriver aldrig här längre. Varför? Tja, jag har väl inte riktigt tid eller intresse för tillfället.

Nu har plugget börjat igen, och det känns bra. GMO-kursen består typ av mig, Felicia och trettiofem indier (okej, inte riktigt, men nästan), agrosystemkursen låter tråkig men verkar bättre nu efter introt. Mycket projekt, vilket kan vara både kul och okul beroende på vad man hamnar i för grupp.

Sen är det det här med körkortet... Ärligt talat, det ger mig lite magsår! Det känns som att jag har i princip hela "körbiten" klar utom parkeringen. Teorin har jag i stora delar klar, men att läsa in den är ju inget jättejobb direkt. Det är mer allt det här andra man måste göra! På måndag ska jag i alla fall göra halkbanan och nästa torsdag är det riskettan. Sen efter det är det bara boka uppkörning och teoriprov, men ärligt talat, det känns som att jag bara blöder pengar på det där förbannade kortet! Stackars Skoj, han kommer få flänga med mig fram och tillbaka i några veckor mellan Uppsala och Trångsund :(

På tal om Skoj... Jag har inte sett honom på över en vecka! Imorgon ska jag till Trångsund och äntligen få hämta hit honom igen! Min lilla skrutt, hoppas han inte glömt mig!

Nu är jag i stan igen, efter att ha varit ledig en vecka och spenderat huvudparten av den ute på landet. Med mig hade jag spanielklubben, och slapp herr drevert vilket bidrog till att göra min vecka ännu lugnare (dock gjorde en sjuk farfar några dagar lite olugna...). Men, ack det lugn som består.

Nu är jag alltså tillbaka igen. Mor och far har semester och passar Skoj, och det var inte alls roligt att lämna bort honom nu. När jag åkte till Grekland var det faktiskt helt okej, då var han lite... hjärndöd liksom, så flamsig att han inte verkade bry sig så hårt. Men nu är han ju sin egen lilla person och verkligen gillar att vara med mig och därför saknar man honom mer, på något vis. Dock tror jag att han är i kompetenta händer.

Det finns både för och nackdelar med stan. Fördelarna är att det är nära till allt, man kan hitta på en massa saker, det finns mycket människor här och allt är väldigt smidigt. Nackdelarna är väl att jag inte alls kan slappna av på samma sätt.

Jobbet har helt dött av nu, sitter bara och väntar på att få gå hem. Tänkte kanske åka till Farsta senare idag, kanske äta lunch, glo i lite affärer, ta en kaffe, se om jag hittar något jag behöver... Har packat på mig en liten påse med grönsaker alldeles nyss, äntligen har vi fått kantareller på jobbet. Det är ju typ det godaste som finns, jag har tagit en jättepåse (hihi). Kanske ska man köpa sig en laxbit, ugnssteka den och äta den med smörstekta kantareller? Ja, det låter som en bra idé. Annars ska veckan spenderas med lite mer catching up with old friends (som jag även gjorde förra veckan), övningsköra och... ja, sen vet jag inte. Jobba, antar jag.

Jag älskar Skoj för att han
-är så jäkla söt
-älskar att vara med mig
-är jättelättlärd
-älskar människor
-älskar andra hundar
-nästan inte är rädd för någonting
-gör vad som helst för godis
-tycker att torrfoder är godis
-kan äta precis allting och inte är kinkig vid foderbyten
-redan kan vara ensam korta stunder
-fattar när man säger åt honom
-har lätt att slappna av
-ser ut som en hyena
-har längre bakben än framben
-låter som en blandning mellan en skördetröska och en grävling
-älskar att jaga fjärilar
-har en massa sjuka sovpositioner
-ser ut som ett litet troll när han ligger i sin korg
-ibland kommer till en och bara vill gosa
-typ nästan är rumsren

...and so on until the end of time.


Snyggo

GAAAH, det är så varmt här på jobbets kontor att jag tror jag håller på att DÖ! Tur att man har ett kyllager en trappa ner där man kan stå och kyla av sig :)

Det blev en oavsiktlig lögn i förra inlägget. Vi gick inte till Långbro Värdshus, det var fullt så vi åkte till Roxy Sofo istället. Är ett asnice litet "tapas och litetill"-ställe vid nytorget på söder. Spännande meny (jag åt PÄRLHÖNA!) och framförallt - fantastiska grönsaker ;)

Jag fick ledigt i fredags och min vana trogen (jag är ett litet vanetroll, ja) så åkte jag kvickt ut till landet. Jag fick syster och tre hundar med mig. Värmen har dock slagit ut hundarna totalt, så de är numera mer lika tre grönsaker än tre djur. Med undantag för Skoj då, såklart, som älskar att bada (de andra två skyr allt vatten som inte är i skål som pesten) och efter varje bad får ofattbart mycket energi och bara springer runt runt tills han torkar. Då återgår han till salladsstadiet igen. 

Rent generellt så är Skoj så fullständigt underbar att jag funderar på vad jag gjort för att förtjäna en sån lugn, cool och smart liten hund. Han är verkligen allt det jag vill ha i en hund. Det känns lite som att vi alltid varit tillsammans :)

I nästa vecka är jag nog ledig. Jag har inget planerat, kanske åker Skoj och jag ut till landet själva och bara softar en vecka? Vore verkligen inte helt fel...

Senare idag ska jag iväg till bilskolan i Trångsund. Nu jävlar ska jag börja köra igen! 

Hej hej. Just nu sitter jag och bloggar på arbetstid (ungefär som de där städarna i Uppsala, jag tjänar dock inte riktigt lika bra). Har inte skrivit på väldigt länge för jag har (som vanligt) varit väldigt bizzy samt att jag numera måste slåss med näbbar, klor och kärnvapen för att ens få se datorn hemma i Trångsund. Varför tror jag att ni förstår själva, faktiskt.

De vanliga dagarna har fyllts med jobb, har nu på riktigt börjat jobba på Garage Gourmet och det har blivit både morgon och kvällsarbete. Idag har jag varit hemma i... en halvtimme? Var på jobbet halv fem, åkte hem vid ett, hämtade Skojs registreringsbevis och åkte iväg till veterinären för vaccinering och sen till jobbet igen för att plocka ordrar. Och nu sitter jag här. Snart ska vi åka hem (hoppas jag...).

I lördags kom jag hem från en vecka på Santorini. It was great. Över 30 grader i skuggan, avslappnande miljöer och söta hundar som sprang omkring överallt. Dock har grekerna lite tråkig mat och svinkattpissäckligt vin.

Hunden mår bra och är världsbäst som vanligt.

Nu ska jag jobba på lite så jag får åka hem någon gång.

Min hjärna har tagit sommarlov. Jag försöker att plugga till växttentan imorgon, men information gällande mjälans partikelstorlek i förhållande till lerans vill helt enkelt inte fastna. Det skulle vara så förbenat skönt om jag klarade tentan imorgon och slapp plugga till en omtenta i sommar men samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska få in informationen i huvudet. Jag får hoppas att det kommer många vaga, flummiga frågor imorgon som man kan skriva vaga, flummiga svar på och därigenom få tröstpoäng!

Hjärnan tänker istället väldigt mycket på Ship to Gaza istället. Så djupt, djupt tragiskt för alla inblandade. Förhoppningsvis för det något gott med sig och skapar aktion runt om i världen som tillslut leder till ett slut på blockaden mot Gaza men det är djupt tragiskt att välmenande människor ska behöva berövas sina liv för att något ska ske. Om nu något sker överhuvudtaget, resten av världen verkar ju vara tämligen ovilliga att göra något åt Israels agerande. Är det för att storebror USA står bakom kanske?

Hjärnan är självklart också hos min nya lilla älskling, Skoj. Vilken stjärnhund, vad har jag gjort för att förtjäna honom? Stencool i alla situationer. Inte mycket olyckor inne, stor matmotivation och väldigt mån om att vara till lags. Så skönt att ha en hund som kommer när man ropar! De flesta valpar gör ju det, men förhoppningsvis kan jag vara en duktig matte och bibehålla det även i vuxen ålder. Igår på landet sprang han efter Maja och Frasse när de skulle ut och gå. Han sprang som en tok och hade jättekul (lekte med Frasses svans...). Jag ropade, han vände sig om, tittade på mig och satte full fart mot mig. Det, kära vänner, är kärlek!

Just nu är han hemma hos mor, far och Maja och har väl som jag förstått det uppfört sig sådär. Han har trots allt bott på fyra olika ställen under loppet av sex dagar, så jag kan förstå att han är lite stressad, speciellt nu när jag inte är där (om jag nu kanske får överdriva min betydelse för honom). Han har också fått små utslag vid ljumskarna som jag småfreakar över. Direkt när jag såg dem (små ljusröda "finnar" som sitter i små grupper, ser ut som typ nässelutslag som han ibland kliar på) tänkte jag "FODERALLERGI!!!" och det vore ju just my luck. Dock vore det konstigt, de dök upp typ i fredags och han har inte bytt foder, mig veterligen inte ätit något konstigt och verkar inte allmänt nedsatt eller liknande. "Förhoppningsvis" är det bara typ fuktutslag av något slag (det har ju regnat en del de senaste dagarna och jag kan ha torkat slarvigt i ljumskarna) eller att han gått mot någon växt (typ brännässla). Det sista är ganska troligt i och med att jag såg dem först när han varit ute på landet (=sprungit lös ute där det finns många olika växter). Han ska ju vaccineras om någon vecka och finns utslagen kvar då får vet titta på dem. Blir de värre får jag såklart åka in tidigare, men som det ser ut nu finns det inget som tyder på att det blir sämre. Snarare tvärtom, egentligen. Men det är ju typiskt mig att i alla fall i mitt huvud måla fan på väggen... Kristin (uppfödaren) ville ju ha en veckorapport imorgon så då kan jag ju nämna utslagen då, se vad hon säger.

Nej, nu ska jag sova. Har varit kroniskt trött hela helgen och igår mådde jag lite sådär halvilla hela dagen. Inte trevligt, imorgon måste jag ju vara på topp! Dels ska jag skriva tenta, sen hjälpa Felicia och någon till att flytta (Me strong woman!) och efter det asa mig själv och mitt tunga pick och pack till Stockholms södra förorter för sommarförvaring. Stackars armar, vad ni kommer att få jobba imorgon...

Att vara valpmamma är än så länge ingen match. Skoj sover och sover och sover, leker lite, piper när han vill ut och trivs helbra utomhus. Han är så söt, han samlar ihop alla sina leksaker i sin korg. Allt funkar helbra hittills, faktiskt. Han träffade på grannens pinscher i korridoren idag, de lekte så fint så. Vi hade tre katter som satt typ fem meter ifrån oss förut när vi var ute. Skoj brydde sig inte nämnvärt. Nu morrar han i sömnen :)

Jag är stolt mamma :)

Tjenare. Skriver från en mjuk hotellsäng i Sunne där jag och syrran sen igår bor. Fick presentkort på två nätter med helpension på Selma SPA av mamma i julklapp, en extra natt köptes in och igår morse åkte vi :)
Igår var vi så trötta att vi bara gick och åt och sen la oss (syrran somnade typ åtta...). Idag var vi uppe med tuppen och startade med frukostbuffé tio i åtta imorse. Sen följde ett pass Body Balance (blandning av Tai Chi, Yoga och pilates) på en timme. En halvtimmes paus efter det, sen femtio minuter styrkepass. Efter det var vi så utmattade att vi i ren förvirring gick åt helt fel håll när vi skulle tillbaka till rummet XD Vårt rum ligger förövrigt allra längst bort hela huset. Korridoren är så SJUKT lång, vi börjar typ garva halvvägs för att den är så...lång. I varje fall, när vi hämtat andan bestämde vi oss för att promenera till Sunne för att köpa tandkräm, nässpray och.. ja, vi är på hälsohem och vi handlade godis. Jag erkänner. När vi promenerat tillbaka från Sunne åt vi lunchbuffé och efter det gick vi på ett pass Spa Core Ball, som endast kan beskrivas som en orgie i svett, smärta och fniss. Så fort jag kollade på Maja kunde jag inte låta bli att skratta och det var väl samma för henne... jobbigt som FAN  var det i alla fall. Nu är Maja på vattengympa och jag softar på rummet. Sen blir det middag! :D
I varje fall. Jag har det fetbra. Är så avslappnad. Glad. Utmattad. Som det ska vara.

Jag skrev ju så negativt igår, jag la ju inte ens in en bild!

 

Här är han i alla fall, min lilla rackare. Welsh Springer Spaniel, såklart. Han har dock väldigt mycket vitt i ansiktet och på grund av det blå ögon vilket gör att han inte stämmer in på rasstandarden som klart och tydligt kräver hasselnötsbruna eller mörka ögon. Det är bara bra för mig, för han säljs billigare på grund av det ;)
Han är i varje fall efter jagande och spårande föräldrar och från en kennel som verkligen använder sina hundar, vilket man inte kan säga om vissa andra wss-kennlar... Många av rasens ursprungsegenskaper har verkligen gått förlorade och mycket handlar idag bara om utställning vilket är skittrist, men jag tror verkligen på min lille skrutt :) I stamtavlan heter han Wenanders Shadow Rest, vilket är ett lite roligt sammanträffande då han inte är brun (solbränd) alls i ansiktet! Hemma hos mig ska han i varje fall heta Skoj, och ni som inte gillar det får väl strunta i att ropa på honom :P

Igår gjorde jag något väldigt impulsivt. Jag är lite så. 80 % av min vardag är otroligt strukturerad. Jag vet exakt vad jag ska göra, när jag ska göra det, hur jag ska göra det och varför. De övriga 20 % är liksom tomma. Det är dessvärre då jag tar drygt 90 % av alla mina större, mer avgörande beslut. Impulsivt, lite halvgenomtänkt sådär. Ett sånt impusivt val gjorde jag igår.

Jag ringde nämligen på en annons på en hundvalp. Jag hade verkligen bara tänkt ringa, men det klaffade verkligen mellan mig och uppfödaren och det slutade med att jag åkte dit. Bara titta. Jo, tjenare. Föll pladask för den enda valpen som fanns kvar.
Varför valpen är perfekt för mig:
-Rätt ras
-Väldigt rastypiska, friska, arbetande föräldrar
-Seriös, trevlig uppfödare
-Rasotypisk, vilket ger ett lägre pris och det kommer inte vara hela världen om jag kastrerar den
-Väldigt söt och trevlig
-Leverans relativt bra tid
-Jag kommer kunna ha med den på jobbet i sommar
-Skatteåterbäringen räcker till hunden och lite till

Det som inte är så bra:
-Leverans 26/5, vilket gör att jag har en övning och en tenta kvar i växtkursen att göra (borde gå att ordna, antingen får den vara själv eller så lämnar jag den hemma)
-Jag åker till Santorini (pappa säger att han kan ta den)
-Kommer bli trångt i sommar... (tror det ordnar sig)
-Jag har inget körkort än (kan kanske försöka ta klart det i sommar, borde inte vara omöjligt med tanke på hur nära det är till bilskolan här)
-Kostar pengar (kan eventuellt ta studielån?)

Jag har flera fördelar. Lösningar på alla nackdelar. Varför ligger jag då kvart i fem på morgonen i mina föräldrars tomma säng och mår skit?

Jo, för att jag är fylld till brädden av MISSTRO på mig själv. Jag har hela natten varit helt övertygad om att allt kommer gå käpprätt åt helvete, jag kommer sluta som Muffins matte, psykstörd och isolerad i min lägenhet med en cp-damp-hund. Samtidigt VET jag att jag kan klara av det här. Det är inte omöjligt, många har gjort det innan mig och jag har delvis gjort det själv en gång innan. Ändå ligger jag här och funderar på vilka eventuella (framljugna) ursäkter jag kan maila till uppfödaren som skulle kunna förklara mitt avhopp. Jag känner mig dum för att jag inte skaffat körkort än. När jag inte kunde sova tog jag fram datorn och letade efter valpkurser med start typ i juli. Hittade inga (vilket visserligen beror på att få ställen planerat så långt...), tog det som ett nederlag och mådde ännu sämre. Ser framför mig hur mina föräldrar, mina vänner och mina betyg typ överger mig för att jag totalt misslyckas med den här hunden.

VARFÖR är jag alltid såhär? Backar jag ur nu kommer jag ångra mig i flera år, men samtidigt så är jag så sjukt rädd att jag ska KOMMA att ångra mig senare. Jag har all chans att lyckas nu, varför tvivlar jag så jävla mycket på min egen förmåga? Alla säger att jag kan, att jag ska och att jag borde, men ändå står jag där och tvekar! Jag önskar mest av allt att framtids-Lisa kan beama hit sig och säga exakt vad jag ska göra. Eller att Gud eller whoever typ skriver i molnen. JA. Eller kanske NEJ. Det exakta SVARET är inte det som är det viktiga. Jag kan ta ett NEJ. Om jag vet att det inte kommer att vara ett NEJ som jag ångrar.

Jag får krupp på mig själv av att läsa det jag skrivit. Samtidigt vet jag att det faktiskt är exakt så jag känner.
Nu ska jag fixa lite kaffe, läsa DN och inte tänka på hundar för fem jävla öre och bara vakna till innan jag beger mig tillbaka mot Uppsala.

Är för tillfället i Stockholm och vaktar hundar. Hundar är snälla och låter sig bli vaktade, de sover och sover och sover och sover och tigger mat och sover och sover. Själv glor jag på tv och gillar läget efter att redovisningsschemat för kandidatarbetena äntligen kommit ut. Jag redovisar sista dagen vilket betyder att jag i lugn och ro kan softa på Selma Lagerlöf SPA utan att behöva freaka ut för att jag inte har tid att öva till redovisningen. 

Till Selma bär det på torsdag morgon. Ska bli sååå skönt. Jag ska inte göra några jobbiga saker alls, jag ska bara glida omkring och leka lite yogakid. 

Nu var det länge sedan hundarna var ute. Med de bara sover. Kanske ska jag vänta en timme till? Då har det antagligen slutat regna, det är ett stort plus. Jag väntar en timme till.

Kom igen nu killar och tjejer! Nu dansar vi...
KANDIDATARBETSDANSEN! Hands in the air! Shake it, people!

Jag är typ klar :D

Jag har inte varit såhär glad på typ aslänge!

Det känns som om en stor sten har lyfts från mina axlar!

Ett typ halvårs arbete är till ända!

Det har lett till något bra i slutändan!

Jag är bara så GLAD! :D


Som jag känner mig just nu. Hade varit perfekt om den varit röd, bara ;)

Inte mycket händer just nu. "Men Lisa", tänker du då kanske, "ditt kandidatarbete ska ju in snart! Borde du inte skriva som en riktig idiot och redigera häcken av ditt arbete på själva upploppet av detta Prix d'Amerique i akademisk skrivkonst?"
Och jo, du har faktiskt en poäng där. Dessvärre väntar jag på synpunkter från min handledare. Jag ska få dem i eftermiddag. Någon gång. Precis som att jag skulle ha fått det typ i förra veckan. Jag fick dem inte då. Jag borde få dem nu, med tanke på att jag borde skicka in det till handledaren typ idag igen, för att sen skicka in det till examinator på MÅNDAG. Sen är det typ över. Med skrivandet, i varje fall.

Annars händer som sagt inte mycket. Valborg var bra, internet funkar nu bra och jag... funkar bra :)